Mesdames et Messieurs. Just nu har jag söndagsvila i hamnstaden Le Havre vid Seines mynning, i Haute Normandie. Veckans 595 km sitter hårt i kroppen. Vädret har stundtals varit det värsta tänkbara för en amatörcyklist. Stormande motvind från morgon till kväll, åska med timslånga störtskurar. Dyngsur trampar jag mjölksyra i benen på låga växlar hela dagar och rör mig framåt 6-7 km per timma. Ibland går jag. Men jag upplever också soliga stunder då jag kan lätta på överdragsklädseln och lyfta blicken. Men mer om detta nedan.
Le Havre är en intressant stad, ”porten till Europa” som lokalbefolkningen (180.000) säger. Den förstördes nästa helt av bombningar 1944, men byggdes upp igen med hjälp av den nya betongtekniken. Centrala delen, där mycket ritats av Auguste Perret, har en mycket konsekvent arkitektur i en sympatisk skala. Står på Unescos världsarvslista sedan 2005. Jag försöker lokalisera arkitektens eget hem, som ska kunna ses i originalutförande- inklusive inredning. Lyckas inte- och turistbyrån håller stängt. Den brasilianske arkitekten Oscar Niemeyers kulturhus ”vulkanen”, invigt 1982, finns däremot att beskåda- men bara från utsidan. Stängt för renovering, likt vårt eget Nationalmuseum! För att få någon kultur denna dag tar jag mig till MuMa, Le Havres vackra konstmuseum nere vid hamnpiren. Öppet! Favoritimpressionisten Claude Monet (1840-1926) har vuxit upp i Le Havre och finns representerad med två verk. Raoul Dufy (1877-1953) likaså. Just nu har museet en intressant utställning med Lyonel Feininger (1871-1956). Han var en av konstnärerna i Bauhaus. Idel odödligheter alltså… Jag vandrar till Saluhallen och matmarknaden och får en god portion levande fransk kultur. Solen skiner, platsen sjuder av liv. Fransoserna röker, konverserar och gestikulerar vilt förstås, med baguetterna under armen. Vive la France!
Klassisk betongarkitektur i Le Havre
Oscar Niemeyers kulturhus Vulkanen
Claude Monet. Water Lilies 1904
Raoul Dufy. The beach and the pier in Le Havre 1926
Lyonel Feininger. Porte de ville 1943
Söndag i Le Havre
I Frankrike nu…
Sniglar, saluhallen Le Havre
Måndag 4 maj. Veckans första cykeldag blir den bästa. Startar från holländska Delft i bra morgontid. Har bestämt mig för att ta vägen över småöarna i Zeeland- Voorne, Overflakkee, Schouwen, Beveland och Walcheren. Det är uppehållsväder men vinden känns svår. Det blåser hårt över öppna sund och flacka öar, men framåt eftermiddagen lättar trycket och det blir soligt- nästan sommarvärme. Passerar Hollands Riviera och inser att här kryllar av folk under säsong. Så här års känns det vackert, men ödsligt tomt. Imponeras av de avancerade dammanläggningarna vid Grevelingenmeer. De håller emot havet. Jag når staden Vlissingen framåt kvällen och tar in på Hotel De Ruyter. Middag på en av krogarna vid strandpromenaden. Beställer in ugnsbakad laxfilé med sparris, pocherat ägg och hollandaisesås och en stor Heineken till det. Servitören kommer in med maten, men säger samtidigt- We will now take five minutes silence! Varför då frågar jag? We honor people who died, säger han och tystnar sedan. Här sitter jag orörlig och ser laxen kallna och ölen bli ljummen utan att fatta vad som hänt. Jag är ju avskuren från så mycket info under dessa dagar. Terrorattack? Efteråt återkommer servitören och förklarar att det handlar om de landsmän och kvinnor som dött under 2:a världskriget. Kommande dag är nämligen The Libertion Day, helgdag och festival. Är fortsatt hungrig och beställer ”a selection of Dusch cheeses” – jag är inte bara charkuteran utan ostoman också. Tror nog att det fanns minst en fransos med på tallriken.
Rätt utrustning för holländsk tävlingscyklist. Inbyggd airbag har han också…
Hollands Riviera
Sand i maskineriet
Fysiskt motstånd mot Nordsjön
A selection of premium Duch cheeses
Tisdag 5 maj är glädjen över… Är ensam på cykeldäck på färjan Visslingen- Breskens. Ser till en början okej ut, vädermässigt, med strax blir himlen kolsvart. Hinner precis få på regnskydden när ett ofantligt åskväder brakar lös. Och med det två timmar oavbrutet störtregnande. Når gränsen till Belgien kl 14:00. Strax efteråt upphör regnet, men vinden ökar och når stormstyrka, åtminstone för en amatörcyklist. Mitt beslut att ta mig genom Belgien utmed kusten går inte att ändra nu. Det är bara att kämpa på, men det går oändligt sakta i denna motvind. Når kusten vid Knokke Heist. Inte en människa är utomhus och själv kan jag knappast hålla mig upprätt längre. Plötsliga kastvindar gör det riskfyllt att cykla och jag tappar balansen och trillar i backen. Hjälmen tar emot asfalten. Därefter går jag fram till spökstaden Blankenberge, där jag söker nödhamn för natten.
Ensam på cykeldäck mellan Visslingen och Breskens
Ovädret tornar upp sig…
Folktomt i Knokke Heist
Onsdag 6 maj. Ingen ändring i väderläget. Stormen fortsätter och strax efter start kommer slagregnet tillbaka. Bestämmer mig för att jag oavsett måste nå slutet på den belgiska kustremsan vid staden De Panne och därefter vidare in i Frankrike innan kvällen. Det gör jag också. Strax innan gränsen passerar jag byn Zuydcootes. Här finns en militärkyrkogård för offren från två världskrig. Jag är i Flandern och inser att jag cyklar på blodbestänkt mark. Solen tränger igenom molnen och kyrkogården känns sakralt vacker, trots den djupt tragiska historien. Åtminstone när jag nu jämför med de normala franska kyrkogårdar jag kommer att se senare. Jag passerar gränsen till Frankrike vid Bray Dunes och når Dunkerque till slut- helt slut. Köper bröd, ost och vin och tar en kväll på rummet.
Krigskyrkogården i Zuydcootes
Normal katolsk kyrkogård på franska landsbygden
Storm i hamnbassängen i Dunkerque
Torsdag 7 maj. Bara halva veckan avklarad men tröttheten sitter hårt i kroppen. Beslutar mig för en Plan B om ovädret fortsätter. Det gör det! Vid Calais lämnar jag den yttre kusten och går parallellt ett snäpp längre in. Har ingen detaljerad karta över Picardie utan sätter GPS´en på Abbeville. Dit borde jag hinna denna dag. Det blir många timmar på fantastiskt vackra småvägar med höga kullar och djupa dalar. Bondbyarna avlöser varandra, bruket av jorden pågår intensivt. Det doftar fuktig vår från åkrar och ängar. Det är mycket vackert, trots fortsatt blåst och återkommande regnskurar. Jag börjar dock bli orolig för tiden och vet egentligen inte alls var jag är. Jag kommer fram till Furges, en mycket sliten stad där hopplösheten känns tydligt. Ingen (!!!) vill prata engelska, inte ens ungdomar jag möter. Det är drygt 5 mil kvar till Abbeville, ser jag på vägskyltarna och klockan närmar sig halv sju. Något hotell eller härbärge är inte synligt. Jag går in på en bar som verkar övergiven men öppen. Mannen vid disken, ägaren visar det sig, skrattar när jag frågar om här finns någonstans att övernatta. I fix for you- have friends, säger han och börjar ringa runt. Tre samtal utan resultat, men många svordomar och ivrigt gestikulerande. Jag börjar bli otålig, inser det hopplösa och nästan komiska i situationen och tackar för hjälpen. No, wait, wait- I fix! På fjärde samtalet får han napp och frågar mig över axeln. What type woman you like- blonde or black? Jag inser här att vi gått helt vilse i konversationen, tackar för mig, tänder lyset på cykeln, tar på reflexvästen och börjar trampa mot Abbeville. Borde vara framme runt 23:00. Efter halva sträckan når jag byn Hesdin och ser en till hälften tänd rosa neonskylt med ordet HOTEL. Här finns plats och jag checkar in för resans hittills mest sunkiga logi. Men lakanen är rena och maten, Coq au vin och ett glas Bordeaux, känns himmelsk.
Franska kossor i otaliga byar
Vackert förfall finns det gott om
Det finns avskilda cykelvägar i Normandie…
…men oftast får du samsas med bilister
Fredag 8 maj. Vädertanten indikerar att allt ska bli bättre och jag bestämmer mig för att återvända till kusten. Cyklar nu via Abbeville till St. Valery och sedan kustvägen ner till den lite större hamnstaden Dieppe. Eftersom det är fredag kväll bokar jag rum i förväg. Vädret är omväxlande. Vid lunchtid når jag byn Ault som ligger långt ner från 925:an. Det blir veckans bästa stund. Liten vacker by med höga vita klippor och ett lugnt grå-turkost hav. Här tankar jag energi en stund. Några gubbar sitter på en bänk och kommenterar min utrustning. Vill sedan känna på tyngden, skrattar och skakar på sina huvuden. Merde quel idiot! På kvällen intar jag resans första Moules Frites…
Ault- vita klippor, lugnt hav
Resans första Moules Frites- en fredag i Dieppe
Vackert sliten interiör på hotel Windsor, Dieppe
Lördag 9 maj blir en påfrestande lång cykeldag igen. Mitt sikte är inställt på Le Havre för tvätt, söndagsvila och bloggskrivande. Går ut tidigt. Först kustvägen från Dieppe till Fécamp ”Route de la Mer”. Serpentinvägar, lika mycket nerför som uppför, även om fördelningen känns annorlunda i kroppen… Jag cyklar nära havet. Det är vackert som på vykort, men det har börjat blåsa upp igen. Efter Fécamp ställer jag siktet ”inomskärs” mot Montivilliers och därefter Le Havre. Trots tidig start kommer jag fram först 19:30. Lång dag, låga växlar, låg snittfart. Mycket trött nu och i stort behov av en vilodag.
EFTER 4 VECKOR, TOTALT 249 MIL. 12.450 KRONOR TILL LÄKARE UTAN GRÄNSER
Vill du bidra till min insamling? Gå in via länken nedan.
https://www.betternow.org/se/cykel-stockholm-sagres-for-lakare-utan-granser
Nästa blogginlägg planeras till söndag den 17 maj.
Lars Bülow Arkitekt MSA, Designer MSD
Den tredje veckan, 27 april – 3 maj, bjöd på minst sagt omväxlande väder. Jag har cyklat i allt från hysterisk motvind, ösregn till vindstilla och strålande sol. Förutsättningarna växlar därefter. Ibland känns 8 mil som en oöverstiglig etapp, ibland blir 12 mil a walk in the park. Jag antar att det är det som är spänningen med att vara utlämnad åt naturen. Hur som helst håller jag planerat tempo. Har tillryggalagt 190 mil nu. 15 km per timma i snitt under effektiv cykling, 12 med pausar, sigh seeing och kartläsning. Denna veckas vilodag tillbringar jag i den gamla fina handelsstaden Delft i södra Holland. Jag försöker styra planeringen så att jag får tillgång till lite kultur på söndagar. Under cykeldagar ligger fokus växelvis på prestation och kontemplation. Huvudrensningen börjar fungera. Har ingen musik med och heller inga ljudböcker. Jag är helt utlämnad åt mina egna tankar. Försöker värdera vad som är viktigt i livet och vad som är mindre viktigt.
Två saker förknippar jag med Delft. Konstnären Johannes Vermeer (1632-1675) och ”the Delft Blue”, det blå-vita porslinet som hämtades hem från Kina en gång och utvecklades vidare av stadens hantverkare. Nu finns tre verkstäder kvar som för traditionen vidare, men de känns mer som souvenirbutiker än som levande traditionsbärare. Men vad kan vara förmer än Vermeer? På centret som bär hans namn finns information om hans liv och de 50-tal verk han målade. Det milda ljusets mästare ägnade sig inte åt massproduktion som många andra konstnärer i hans generation. Där målade mästarna ansikten och händer, gesällerna fick fylla i resten. En mecenat köpte halva Vermeers produktion. Idag finns bara sju originalverk kvar i Holland- inget i Delft.
The milkmaid från 1657-1658, ett känt mästerverk
Delft Blue i ny tappning
Annan kultur. Jag hamnar också helt oplanerat på en söndagskonsert i stan. Tissle Town- en ung rock-popgrupp drar några låtar i en hotellfoajé jag råkar passera. Jag konstaterar att det låter bra, äkta känsla och mycket energi.
Tissle Town- ungt holländskt band
Måndag 27 april. Jag startar från tyska staden Glückstadt, där jag tillbringat söndagen i regn och rusk. Tar färjan över Elbe och siktar på Bremerhaven för att försöka ta mig över nästa stora flod, Weser under samma dag. Bra cykling trots kyla. Orter som Bremervörde och Bevenstadt passeras. Ute på tyska landsbygden kan man hitta ett ”hål i väggen” där man kan få en hemlagad Kartoffelsalat mit Bockwurst för €3. Separata cykelbanor utmed de större vägarna ökar säkerheten. Jag når fram till hamnstaden Brake, där jag övernattar på ett ödsligt vandrarhem.
Elbefähre Glückstadt-Wischhafen, 3,5 km
Godstrafik och cyklar effektivt åtskilda i Tyskland
Tyskt hål i väggen. Kartoffelsalat mit Bockwurst, €3
Tisdag 28 april. Jag konstaterar att 25% av resans cykeldagar redan är avverkade. Det har gått snabbt, det flyter på bra. Baken härdas- såren läker. Det blir en fin etapp till staden Oldenburg. Får lite svårt att hitta 401:an för fortsatt färd mot holländska gränsen. Som från ingenstans börjar det regna häftigt och regnet fortsätter under resten av dagen. Jag följer Küstenkanal, säkert en vacker sträcka i bättre väder. Tar logi i slusstaden Dörpen, fortfarande i Tyskland men nära gränsen nu.
Onsdag 29 april. Startar tidigt som vanligt och passerar gränsen till Holland kl 09:30 prick. Tar en närmare titt på den gamla fästningen Bourtange. En mycket välbevarad turistattraktion, överdrivet pittoresk enligt min åsikt. Målet för dagen är Groningen och dit kommer jag också så småningom, i regn. Får praktiskt erfara att trafikreglerna i Holland är mer restriktiva än i Tyskland. Här är trafiken åtskild och man får absolut inte cykla på större vägar. Jag försökte mig på en short cut och blev haffad av polis. Cykelvägar har en helt egen skyltning, men det gäller att vara observant. Ibland försvinner skyltningen och plötsligt har du ingen aning om var du är. Jag garderar mig med GPS och karta och frågar ofta efter vägen.
Cykelvägarna i Holland har egen skyltning
Kanalbron vid fästningen Bourtange
Bourtagne- en pietetsfull turistfälla
Så är jag då i kanalernas land
Torsdag 30 april- Valborgsmässoafton. En helt vanlig dag för mig. Riktning västerut mot Leeuwarden. Målet för dagen är den lilla staden Franeker, nära havet. Det visar sig vara ett tufft satt mål. Regnet upphör snart, men vinden tilltar kraftigt i stället. Jag kämpar i motvind utmed breda kanaler och vida slätter, utan någon skyddande vegetation. Det känns som att ta sig genom väggar stundtals. Funderar på hur det ska bli nästa dag, då jag ska cykla på vallen över Nordsjön. Kommer till sist fram till Franeker vid sex-tiden och belönas med resans hittills bästa rum, med kanalterass. Därefter en Valborgsmässomiddag i trött ensamhet.
Flytande skönhet
Franeker, resans hittills bästa logi- med kanalterass
Valborgsmässomiddag- i ensamhet!
Fredag 1 maj. Inget demonstrerande på arbetarrörelsens dag. Fortsatt arbete gäller. I motsats till torsdagen blir fredagen en bra dag med måttliga vindar och paus från regn. Jag avverkar den 30 km spikraka vägen över Nordsjön i bra fart och utan problem. Känns mäktigt att återse detta byggnadsverk från 1927-33 som skyddar mot översvämningar och bildar den stora sötvattensjön- Ijsselmeer. Jag fortsätter mot Alkmaar och Langedijk där jag har bokat mig för kvällen.
Afsluitdijk- 30 km vall över Nordsjön
Flitiga arbetare på vallen
…och många fåglar utmed kanalerna
Lördag 2 maj. En fantastisk dag med dryga 12 mil på sadeln. Första riktigt soliga dagen efter Skåne. Tar vägen via Alkmaar till Haarlem och sedan den vackra kustvägen till Den Haag. Därefter följer jag en av de många kanalerna till Delft. I detta vackra lördagsväder är det mycket trafik på cykelvägarna. Holländarna är ett cykelälskande folk som lär trampa 90 mil per person och år. Ingen använder hjälm! Inte ens småbarn i barnsadel. Undantaget som bekräftar regeln är alla träningscyklister jag möter- nåja, jag passeras av en och annan också… Här ingår strömlinjeformad hjälm och insektsglasögon i själva imagen. Under dagen färdas jag utmed mängder av stora fält med blommande tulpaner och hyacinter. Det doftar blomsterhandel hela vägen…
Holländare är ett cyklande folk
Här doftar det blomsterhandel
Första dagen utan mössa och handskar, men hjälmen på
EFTER 3 VECKOR: TOTALT 190 MIL UNDER 161 TIM. 9.480 KRONOR TILL LÄKARE UTAN GRÄNSER
Vill du bidra till min insamling? Gå in via länken nedan.
https://www.betternow.org/se/cykel-stockholm-sagres-for-lakare-utan-granser
Nästa blogginlägg planeras till söndag den 10 maj. Sannolikt från Frankrike
Lars Bülow Arkitekt MSA, Designer MSD
Startar från Kristianstad i det som ser ut att bli resans första behagliga dag, väder-mässigt. Jag tar vägen mot Åhus för turen runt den skånska kusten. Österlen möter med fågelsång och starka dofter från vårbruket. Bokskogen håller på att slå ut i sin skira grönska. Det är fantastiskt vackert! Jag kommer att tänka på de år jag vistats i dessa bygder, från och till. Först Kerstis och mitt arbete som designers för Akuma i Tyringe och Skandiform i Vinslöv. Vi talar 80-tal. Därefter min återkomst till Skandiform som dess VD mellan åren 2007 och 2011- en mycket positiv tid. Jag tänker sedan på syskonen Lindau och deras Blå Station, som tillhör det mest intressanta i den bransch jag nu lämnat. Under några år runt sekelskiftet hade vårt företag Materia ett givande exportsamarbete med Blå Station och tre andra designvarumärken. Vi kallade oss Signs of Sweden. Jag tänker också på Ateljé Lyktan och Anders Pehrsons tidiga design management. Och förstås på anrika Gärsnäs, som sedan några år gör ett starkt och framgångsrikt förändringsarbete. Allt detta i Skåne!
Vårbruket på Österlen i full gång
Brösarps backar
Stranden i Vitemölla med doft av tång
Ekipaget framför fruktodlingar i Simrishamn
I Brösarps backar tar naturen över tankarna igen. Jag kör ner till stranden i Vitemölla för att känna doften av tång. Fortsätter vägen förbi det vackra Badhotellet till Kivik och äter laxlunch på Buhres. Passerar rader av fruktodlingar vars träd ännu inte slagit ut. Denna första dag går sedan via Simrishamn och slutar i Ystad, Sveriges sydligaste stad. Jag tar in på det lilla och personliga hotellet Sekelgården. Vandrar runt i stan och konstaterar att jag nog aldrig varit här förut. Förstår att Ystad en gång haft stor betydelse. Det märks inte minst på byggnader som saluhall och teater. Det blir pizza och rödvin, därefter sängen.
Tisdag. Tar sats i Ystad och följer sydkusten via Smygehuk. Vädret är fortsatt soligt med milda vindar. Efter Trelleborg kommer by efter by, stora landegendomar och tätt mellan kyrkor. Snart ser jag siluetten av Öresundsbron i fjärran. Målet för dagen är København via Hyllie. Det är enkelt att ta med cykel på Öresundstågen, visar det sig. Når Danmark sen eftermiddag och tar ut en ”bonusnatt” på Comfort Hotel Væsterbro. Firar att jag nu avverkat 90,3 mil svensk kust i mestadels hårt väder. Det blir smørrebrød, Tuborg och en Gammeldansk… Inga andra utsvävningar, har inga sömnsvårigheter denna natt heller.
På väg nr 9 mellan Ystad och Trelleborg
Hyllies tivoliarkitektur- en stark kontrast
Onsdag. Det blir en något sen start eftersom jag gärna vill besöka Danska Cyklisters Riksförbund för att köpa cykelkartor och kanske få lite praktiska tips inför resan genom landet. Cykelvägarna är utmärka i dubbel bemärkelse. I bra skick, lätta att hitta och väl markerade. Jag tar vägen runt vackra Køge-Bugten men övergår sedan till 151:an och raka spåret till Vordingborg, som är dagens mål. Har inte bokat säng i förväg denna natt och det visar sig att jag har sagolik tur. Det finns bara ett hotell i stan, vilket alla jag frågar påstår är stängt. Men Hotel Valdemar tar ändå hand om mig och min cykel. Jag äter en sen pepparbiff på Restaurant Hugo och stupar i säng efter dagens 10 mil.
Så är jag plötsligt på den danska landsbygden…
Dansk cykelstig genom nyutslagen bokskog
Torsdagen visar sig bli betydligt tuffare. Mitt mål är att lämna Danmark och slå läger på andra sidan Fehmarnbelt. Så blir det också men de dryga 6 milen till Rødbyhavn blir en hård strapats. I uppehållsväder visserligen, men med en extremt hård sydlig vind. Full-packade cykelväskor blir bra vindfång. Det rullar inte av sig själv ens i nedförslut. Väl i Rødby är jag enda cyklisten på färjan till Puttgarden och får trängas med den tyngre fordonsparken. På tyska sidan blåser det lika friskt, här trängs vindkraftverken på rad. Resan genom Danmark blev 16,2 mil. Efter ytterligare fyra mil når jag fram till ”Hotel Zum Grünen Jäger” i Gremersdorf norr om Lübeck. Dusch och civila kläder. Därefter en Schnitzel Wiener Art, ein Bier und ein Jägermeister. Så är ännu en äventyrsdag till ända.
Stark vind över Falster och Guldborgsund
Ein Bier und ein Jägermeister
Ensamheten tär. Själva syftet med resan tycks fungera. Tid att rensa huvudet och tänka ostörda tankar har jag en masse. Det krävs också mycket planering inför kommande dag. Kroppens slitage och skador ska skötas, vägval ska göras, utrustningen ska ses över, kläder tvättas osv. Jag är fullt sysselsatt, men jag saknar min familj. Har länge vecko-pendlat till olika uppdrag, men har mestadels varit hemma under helger. Nu dröjer det 10 veckor innan jag återser mina kära. Det känns bitvis tungt, men varje dag är en dag närmare målet! Och jag glömmer inte att detta är en självvald nomadisk eremittillvaro.
Fredag- ett stort misstag. I min utrustning ingår en GPS-navigator. Den är laddad med cykelkartor. När jag kör från Gremersdorf bestämmer jag mig för att helt följa navigatorns anvisningar. Jag sätter Hamburg som dagens etapp och tror att jag ska nå dit i tid för att hitta logi för natten. Jag passerar by efter by, den ena lika tyskt välordnad som den andra och riktningarna växlar som en vindflöjel. Efter åtta cykeltimmar konstaterar jag att jag visserligen rör mig i rätt riktning, men att det går alldeles för sakta. Jag hamnar i den fina gamla medeltidsstaden Bad Segeberg och köper där en karta över norra Tyskland, i rätt skala. Bestämmer mig för att bli analog igen och tar ut den fortsatta kursen mot Holland. Tar för övrigt in på Central Gasthof för natten för en fräsch start på lördag morgon.
Äldsta byggnaden i Bad Segeberg- från 1500-talet
Krog och bageri i åldrande arkitektonisk skönhet
Lördag. Det går utmärkt att cykla på större (eller medelstora) vägar i detta land. De flesta har avskilda cykelbanor bredvid. Genom byar hänvisas man till breda trottoarer. Det är dock mycket vägskador. Utrustning skakar sönder. Lördagens 9 mil avverkas i regn. Det går det också, med rätt skyddsutrustning. Att hålla händer och fötter torra och varma bedömer jag som mest väsentligt grundad på praktisk erfarenhet från mina två första cykelveckor. Kroppen värker nu lite varstans men det är helt i sin ordning och är inget jag beklagar mig över.
Det är säsong för tysk sparris just nu…
& det är alltid säsong för tyska charkuterier
Söndagsvila i Glückstadt an der Elbe. Härifrån tar jag färjan över den 6 km breda floden på måndag morgon och fortsätter i riktning Bremerhaven. Nästa inlägg bör komma från cykellandet Holland, nästa söndag, den 3 maj. Då har ni firat både Valborg och 1a maj!
Efter 2 veckor: 127 mil, 112 Cykeltimmar. 6.350 kronor till Läkare Utan Gränser. Vill du också ge bidra till min insamling? Gå in via länken nedan.
https://www.betternow.org/se/cykel-stockholm-sagres-for-lakare-utan-granser
Lars Bülow Arkitekt MSA, Designer MSD
